Modern handtydning är väldigt mångfaldig, från rent vetenskapliga undersökningar av genetiska indikationer i handen och dermatoglyfer (avtryck i fingrar och händer), mer psykologiskt orienterad kirologi, till självutbildade ”mediala” handtydare och medium. Trots den motståndskraftiga, gamla och mer vidskepliga formen ”spå-i-handen”-formen har studerandet av handen gradvis accepterats alltmer av vetenskapen och de senaste hundra åren av systematisk kirologisk forskning har fastställt att det finns en vetenskaplig grund för tolkning av handen.
Det blir alltmer erkänt att värdet av handtydning inte ligger i att förutspå framtiden och dylikt utan snarare ligger i att diagnosticera hälsa och välmående på alla nivåer. Fastän det finns många olika tillvägagångssätt för att analysera handen av handtydare världen över, kan man hitta den gemensamma tråden i de olika sätten som tillsammans gör handtydning till vad det är idag.
Vetenskaplig handdiagnos
Vetenskaplig handdiagnos utförs av genetiker, dermatoglyfologer och läkare. De tittar framförallt på de fasta och oföränderliga faktorerna i handen, som fingeravtryck och vissa fysiologiska drag som naglar och hudstruktur. Tyngdpunkten ligger därför bara på de rent fysiologiska aspekterna av kirologi och vad det kan berätta om handens ägares hälsa. Vanligtvis är de förtegna om linjerna i handen och vad de kan ha för medicinsk eller psykologisk betydelse, vilket är lite märkligt eftersom vetenskapen bekräftat den diagnostiska signifikansen hos åtminstone en stor linjeformation, nämligen den Simianska linjen. Generellt avfärdas linjerna som vecklinjer orsakade av att man knyter handen, trots bevis i deras egen forskning som visar att linjerna bildas redan i fosterstadiet i vecka 7 till 9, innan ens fostrets hand har några spontana rörelser. Det faktum att den Simianska linjen bevisats pålitlig i diagnosen av kromosonstörningar som Down’s syndrom borde leda till ytterligare forskning av den medicinska kåren på andra linjer i handen. Men, det råder påtaglig försiktighet och kanske även rädslor, eftersom det bland forskare finns stark inställning att inte befläckas av något ”ockult”. Därför är studiet av dermatoglyfer ganska tryggt eftersom fingeravtryck aldrig ingick i den gamla spå-i-handen-traditionen.
Men med tanke på att det är etablerat att fingeravtryck och vissa linjeformationer både beskriver något om vår unikhet som individer och genetiska anlag för diverse sjukdomstillstånd, är det lite underligt att studiet av handens linjer fortfarande inte är har integrerats i deras arbete. De ledande personerna inom vetenskaplig handdiagnos är LS Penrose, Sarah Holt, Harold Cummins och Milton Alter, men mycket moderna forskning publiceras kontinuerligt i diverse medicinska journaler och tidskrifter.
Medial handtydning
Medial handtydning är en fortsättning på de gamla handtydningstraditionerna, vilket vi ser hos romska spådamer till exempel. De flesta indiska handtydningstraditionerna faller också inom den här kategorin. Här läggs fokus framförallt på att använda intuition eller clairvoyance utan något underliggande deduktivt system och ofta höljt i någon sorts mystik, gärna tillsammans med astrologi, tarotkort eller kristallkula. Därför kan man ana att informationen inte kommer från någon kunskap om handen i sig. Men lägger stor tonvikt vid handens linjer, särskilt de linjerna som sägs representera kärlek, äktenskap och barn. Man berättar också om personens finansiella framtid. Eftersom det inte finns något system blir exaktheten väldigt varierande. De mest framgångsrika mediala handtydarna de senaste hundra åren var Greve Louis Hamon, Cheiron själv och det är fortfarande Cheiron som hålls högst bland de som idag kallar sig mediala handtydare.
Empirisk handtydning
En tredje sorts handtydning finner vi hos de handtydare som använder sig av D’Arpentignys och Desbarolles nyare kirologi men som sedermera modifierat system på basis av egna erfarenheter. Det finns mer en oro för praktisk tolkning här snarare än att formulera en sammanhängande ram för att tolka deras erfarenheter. Detta är inte för att förneka giltigheten för många av deras resultat, utan bara för att säga att betoningen ligger mer på induktion från exempel snarare än deduktioner från principer. Följaktligen undersöks inte systemen särskilt mycket och endast lite uppmärksamhet läggs på det interna sammanhanget i det tolkningssystem som de har formulerat. Alternativt, där ett system har formulerats, vilar det vanligtvis helt inom gränserna för deras erfarenhet och är utan fördelen av en uppsättning underliggande principer genom vilken den erfarenheten kan klargöras. Kirologiskt betonas ofta specifika analysteman, såsom yrkesanalys eller sexuell analys från handen.
Benham är ett bra exempel på denna typ av kirolog, för även om han är tydlig och systematisk i sin kirologi, är det inte alltför svårt att upptäcka bristerna i hans tillvägagångssätt.
Från modern tid kan vi också inkludera Eugene Scheimann, Fred Gettings, Andrew Fitzherbert och Nathanial Altman, som alla har bidragit med värdefulla upptäckter genom deras mångåriga arbete med att analysera händer, men ofta genom att använda de ursprungliga idéerna eller systemen från olika andra människor utan att någonsin ha verkligen utvecklat dessa till en sammanhängande eller konsekvent egen kirologisk ram.
Analytisk kirologi
Den fjärde typen av kirologi återspeglas i modern tid i arbetet med människor som Charlotte Wolff, Noel Jaquin och Julius Spier. Mer samtida exempel är handanalytiker som Arnold Holtzman och Yael Haft-Pomrock, det finns dock vanligtvis väldigt lite hänvisning till något tidigare kirologisystem och istället finns det skapandet av ett helt nytt sätt att titta på händer baserat nästan helt på insikter genom beprövad erfarenhet.
Även om dessa i många fall stöds av empirisk erfarenhet, kommer det tillämpade kirologiska systemet huvudsakligen från det sätt på vilket handen undersöks, i enlighet med kirologens filosofi. Detta är särskilt tydligt hos Julius Spier, som bedriver sin kirologi nästan helt inom en psykoanalytisk ram. Det tas också mer hänsyn till vad som kan kallas kirologins ”filosofi”, dess betydelse och plats i kultur och samhälle och de ytterligare filosofiska konsekvenserna samt betydelsen av studien av handen i sin helhet. Detta gäller till exempel Noel Jaquin, som i sina studier av handen knyter ihop både sin kunskap om homeopati och läkning men också från grunden för hans speciella vision om verkligheten av den metafysiska dimensionen av människans upplevelser. Sammantaget ligger det vanligtvis en särskild betoning på bedömningen av psykologiska faktorer från handen i denna typ av kirologi, en betoning som är särskilt tydlig i Charlotte Wolffs skrifter. Tillvägagångssättet tilltalar i allmänhet de psykologiska och psykoanalytiska yrkena, särskilt när analysen har visat sig vara användbar vid diagnos av psykiatriska tillstånd. Flera moderna författare har väckt uppmärksamhet hos läkarkåren och publicerat resultaten av sin forskning i psykiatriska tidskrifter.
Vi har sett att olika handtydare och författare har sett handen på många olika sätt, vissa betonade den psykologiska tolkningen av handen och andra den fysiologiska. Alla kompletta kirologisystem måste se handen som en återspegling av mänsklig erfarenhet på alla nivåer i människan och måste ta hänsyn till upptäckterna inom alla områden av kirologin. Kirologi, sett som studiet av människan, är lika komplicerad och flerskiktad som människans medvetande och endast om alla nivåer av mänsklig erfarenhet ingår i kirologisk diagnos kommer en helhetsbedömning av individen vara möjlig. Endast genom en sådan kreativ syntes kommer det att finnas en verkligt komplett kirologi.
Modern analys av handen omfattar därför diagnos av mönster för fysisk hälsa och sjukdom, emotionella mönster och sexuella inriktningar, kreativa färdigheter och yrkesmässig kompetens samt analys av karaktär, temperament och personlig psykologi.
Man kan se syftet med kirologisk analys som att hjälpa till att minska lidandet i en persons liv. Den tidiga diagnosen av sjukdom eller förslag till en lämplig karriär är ett väldigt verkligt sätt på vilket onödig olycka och lidande i livet kan förhindras. Dessutom, kan kirologi som ett verktyg för att få insikt och självförståelse, också ge tillräcklig drivkraft för var och en av oss att initiera vår egen tillväxt och utveckling som individer för bli mer hela.