Fingrarna ger oss en rik källa av information om en människas psykologi, motiv, drivkrafter och bakgrund.
Tummen och fingrarna ändrar sig knappt något under ens livstid. Små förändringar sker under uppväxten, upp till cirka 13 års ålder och på äldre dar kan fingrarna kollapsa och böja sig av t ex reumatism.
Fingrarna indikerar aspekter av våra olika mentala förmågor, varje finger ger oss information från olika delar av Stora hjärnan. De avslöjar en mängd information om våra grundläggande attityder och värderingar, utvecklingen under uppväxten och rollerna vi spelar i livet.
För att mäta den relative längden på fingrarna är det viktigt att de är avslappnade, annars blir det lätt fel.
De genomsnittliga, relativa längderna på fingrarna är:
Pekfinger och ringfinger är ungefär lika långa, pekfingret är max 0,5 cm kortare.
Långfingret ska vara maximalt halva översta falangen längre än pek- och ringfinger.
Lillfingret ska i längd sluta precis under ringfingret översta led.
Fingrarna har inom handtydning traditionellt getts namn och egenskaper efter planeterna. Pekfingret – Jupiter, Långfingret – Saturnus, Ringfingret – Apollo, Lillfingret – Merkurius.
Ett mycket mer passande sätt att förstå fingrarna är att använda följande metaforer; pekfinger – SPEGEL (av självmedvetenhet), långfinger – MUREN (av sociala och mentala strukturer), ringfinger – PÅFÅGELns fjädrar (av personan) och lillfingret – ANTENNEN (för kommunikation).
Alla avvikelser gällande fingrarnas längd (längre eller kortare än genomsnittet), eller form är mycket signifikant och har stora konsekvenser för hur individens psyke är beskaffat.